Mor

Min underbara, vackra, omtänksamma, rara, söta, intelligenta, kunniga, alltid uppdaterade mamma. Hon som alltid fanns där, som alltid förstod mig och alltid stöttade mig. Hon finns inte längre här, hon drog sitt sista andetag på luciadagens kväll, nu tre månader sedan. Jag var med henne det sista två månaderna av hennes liv för att det var viktigt för mig att få dela den tiden med henne.

Versen jag valde till begravningsblommorna blev denna:

Du ledde mig varsamt i barndomens år

Du gav mig den kärlek en Mor blott förmår

Du lärde mig se, på min framtid med tro

Att lyckliga dagar en gång skulle gro

Jag tackar Dig Mor, för den kraft Du mig gav

Du var, lilla Mor, vad mest jag höll av


Efter mammas bortgång hittar jag i en av hennes lådor ett gulnat tidningsurklipp, en dikt av Valdemar Dalquist.

SISTA RESAN

Jag har köpt min biljett och står på perrongen.
Ett underligt tåg....
Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart eller hur
jag frågade om det fanns retur
då log han i luckan och stack ut sin näsa
och sa, att det var enkel resa.
Så ofantligt ENKEL.

Så går jag in i min sovkupé.
Tänk, något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt - här är konduktören
men han bär ej uniform med knappar och snören.
Han bär på en lie - jag vet han är DÖDEN.
Han som vet slutet på människors öden.

Märkvärdigt att jag inte är rädd
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten
för sista resan till himmelska rätten,
han mumlar faderligt: "Det blir inte värre.
Sov gott och lungt, jag skall väcka min herre."


Jag fick en känsla av att det var ungefär så mor kände.

Kristian Axén Olin

Är överens med Gudrun Schyman om att kvinnor behandlas helt olika i jämförelse med män på topppositioner av media. Det är vad jag hör Kristina Axén Olin säga när jag sätter på Nyhetsmorgon tv4 idag.

När det gäller kvinnor fokuseras på deras problem och privatliv. Är hon skild, har hon alkoholproblem, hur många barn har hon och hur ska detta gå ihop? Som Kristina Axén Olin uttryckte det vet vi inget om Anders Borgs eller Fredrik Reinfeldts mamma dött eller hur många barn det har?

Varför är media så bakåtsträvande och varför förminskas kvinnor till att bli endast privatpersoner? Ingen uppmärksamhet ges till deras offentliga uppdrag och deras professionella arbete.

Åter igen spelar det ingen roll vilket politiskt parti man representerar, alla kvinnor oavsett politisk parti blir lika illa bemötta och behandlade. Om det här landet ska utvecklas behövs att vi gemensamt börjar rasera det föråldrade och kvinnofientliga inställningarna som har makten.

Kristina Axén Olin var också ärlig och rakt på sak med att inom politiken så är det stenhård konkurrens om det få platserna som finns tillgängliga. Det är en sanning som gäller alla partier oavsett.

Kompetens i bolagsstyrelser

I Agenda idag tog man upp lagen i Norge som kräver att bolagen har 40% kvinnor i sina styrelser. Detta har nu undersökts hur det fallit ut. Svaret från bolagen är 77% är nöjda eller mycket nöjda med denna lag med att ha kvinnor i styrelserna.

I Sverige fortsätter vi att hävda att kvinnorna i Sverige inte har tillräcklig kompetens för att sitta i det svenska styrelserna. Var rekryterar Norge sina kvinnor till sina styrelser? Ja, det är sant från Sverige.

Man börjar ju undra vilken typ av kompetens är det man söker efter i Sverige? Både Clas Borgström och Nyamko Sabuni som medverkade i programmet var överens om att kompetensen finns i Sverige. Men varför väljer svenska bolag att inte ta in kompetensen i styrelserna? Anser man att man har råd att mista den kompetensen som kvinnor har???

Läste i i veckan en undersökning som också visar att i Sverige saknar 7% av männen i bolagsstyrelserna högre utbildning, däremot saknar 0% av kvinnorna i styrelserna högre utbildning.

Är det verkligen svenska folkets vilja att vi hellre är utan kompetens än att vi har kvinnor i bolagasstyelserna? Eller är det som en norrman i inslaget i Agenda uttryckte det "män lämnar inte sina positioner frivilligt"?

Tusen strålande solar

Har precis läst boken Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. En mycket fängslande bok på flera sätt. Jag sträckläste den, den fångade mig totalt. Den beskrev det begränsade utrymme kvinnor har och vilka känslor det skapar hos kvinnor av bitterhet och också missunsamhet. Hur samhällets uppfattning om kvinnans underlägsna ställning också ger samhället katastrofala problem.

På ett ställe uttrycker någon i boken att kvinnor måste studera för att uppnå jämställdhet. Något som Göran Persson också påpekade när han satt i regeringsställning. Men sanningen är att i Sverige är kvinnorna mer utbildade än männen trots detta har vi inte jämställdhet. Fortfarande är det männen som har makten, det kvalificerade arbetena som ger höga löner.

Vad jag speciellt kunde identifiera mig i var den elakhet och fientlighet man möter från oftast äldre kvinnor när det möter yngre kvinnor som försöker bryta könsrollsmönstren eller för att överleva tar en okonventionell väg, som vågar.

Tusen strålande solar är samtidigt en vacker kärleksberättelse.

Barack Obama

Jag såg CBS 60 minutes för någon vecka sedan, en intervjuv med Barack Obama.

Han sade några otroligt bra saker.

Hans motivering av valet till vicepresident var att han inte ville ha en jasägare vid sin sida. Att få andra synvinklar och andra åsikter berikar. Förutsättningarna för att besluten baseras på en bredare bas blir ju betydligt större och därmed bättre tror jag. Barack Obama vill söka lösningar som kommer alla tillgodo. Det finns alltid lösningar som alla har fördel av, det är jag fullständigt övertygad om.

Idag i politiken ser man bara en sida av frågan och söker inte lösningar till allas fördel. Det ser jag som ett stort problem. Att pensionärer t.ex ska betala mer skatt än alla andra är för mig helt galet. Det har arbetat och slitit hela sitt liv och sedan ska det straffas för det.

Barack Obama är inte mannen som vill håna någon, vilket jag tycker är mycket sympatiskt.

Att håna andra personer eller synvinklar använder sig folk av som inte har tillräcklig grund och/eller motivering för sina egna åsikter.

Fredrik Reinfeldt var otroligt duktig på att håna Göran Persson och han använde hela sitt tal i Almedalen 2006 till detta. Idag är han tyst!

Pappig

En solig förmiddag i veckan vandrade jag genom ett villaområde. På väg till kontoret från ett lyckat, bra möte ute i verksamheten. Två män står och pratar med varandra på gatan, den ena av dem har ett litet barn i famnen.

Precis när jag går förbi hör jag att mannen med barnet säger "nu har han blivit så himla pappig, tidigare var han mammig". Vad glad jag blir av att höra sånt!

Underbart att det finns föräldrar som ger sina barn möjlighet att skapa starka relationer tilll bägge sina föräldrar. Äntligen får barn bli pappiga också:)

Mitt hjärta gråter....

och är fylld av saknad!

Vad gör man då? Jo, man omger sig med vänner och aktiviteter.

Så efter jobbet i fredags drog jag iväg med några vänner på kryssning. Vi avnjöt middagen vid ett fönsterbord med Stockholms skärgården flytande förbi. Sedan var det dags för drinkar och dans. Båtens nattklubb var fylld med folk i olika åldrar, olika nationaliteter och vackra män. Som i paradiset!!!

I Helsingfors dignade butikerna av läckerheter. Efter några timnmars shopping så intog vi en sallad på en uteservering invid en park i strålande solsken. Sakta promenerade vi sedan genom staden tillbaka till båten.

Lördagkväll är bastukväll! Utrustade med "Lapin kulta" äntrade vi bastun. Vi fick äran att inviga en spanjorska i bastubadandets konst. Hon undrade varför det var skilda bastun för damer och herrar. Vad svarar man på det, att vi svenskar har stora problem med att integrera kvinnor med män eller tvärtom???

I baren underhåll den eminenta trubaduren Alexandra. Stämmningen var på topp och det kändes som om vi var på en afterski, alla var delaktiga. Finalen blev Jason M'raz "I'm yours". Min favoritlåt i sommar.

På söndag morgon när vi anlände till Söder landade vi på ett café där vi tillbringade några timmar med latte och DN. Vilken härlig weekend!